Installation av egensäkra larmdon EExia
I zon 1 (10) och zon 2 (20) finns en mångfald av alternativ:
- Exd (explosionstät kapsling)
- Exp (övertrycksventilation)
- Exq (sand)
- ...och så vidare
Fördelen med EExia är att den kan tillämpas i samtliga zoner (zon 0, zon 1, zon 2) till skillnad från till exempel det annars populära Exd skyddet för ljusarmaturer (som bara kan installeras i zon 1 och zon 2). En nackdelen med EExia är att det krävs en liten beräkning för kretsarna. Dessa beräkningar är dock inte avancerade, men om man inte jobbar med Ex kan eventuellt begreppen upplevas komplicerade.
De explosiva zonerna skall från anläggningsägaren definieras i en s.k klassningsplan så att man tydligt kan definiera vilka produkter som kan appliceras i de olika områdena.
I zon 0 arbetar man nästan uteslutande med en teknik som i tal kallas egensäker (intrinsicaly safe).
Den egensäkra tekniken bygger på att man helt enkelt begränsar energin som går in i den explosiva zonen och på så sätt förhindrar en ev. explosion. Begränsningen av energin sker normalt med en barrär/isolator/zenerbarriär (kallas normalt "tillhörande apparat") som är installerad utanför det explosiva området (i vissa fall zon 2). Sedan dras kablarna från barriären in det explosiva området.
Man måste dock alltid säkerställa att larmdonet kan klara energin (P) strömmen (I) och spänningen (U) som barriären ger ifrån sig. Detta gör normalt i den s.k systembeskrivningen, där det för varje krets verifieras att larmdonet klarar av energin.
Hänsyn måste även tas till induktans (L) samt kapacitanser (C) eftersom de kan "lagra" energin i kablar etc. och ge upphov till ljusbågar etc.
Naturligtvis måste man även vid användande av egensäkra kretsar ta hänsyn till Temperaturklassen på produkten som sitter installerade i det explosiva området samt gasgruppen/damm.
